SM 2012 - fyrgångsuttagningen

Så, nu ska jag äntligen berätta hur det gick för mig och Raudur på SM, jag delar upp det lite så ni inte får all text på en gång.

Jag kan börja med att skriva att jag är nöjd, nöjd nöjd! Trots att jag för tre år sedan kom över en väldigt lovande 5-åring så känns det konstigt att vi faktiskt tog oss till SM och inte nog med det, vi kom till B-final i fyrgång! På tre år har vi jobbat upp oss från poäng runt 5.0 till poäng runt 6.0 och framförallt så har vi skapat ett otroligt band mellan oss, jag trodde aldrig att jag skulle kunna känna en sådan närhet till en häst som jag känner till Raudur, han är min prins <3



På torsdagen var det iallafall fyrgångsuttagning och jag kände mig relativt lugn och inte speciellt nervös efter att ha ridit lite på banan dagen innan (dagen innan var jag dock inte lugn!).
Jag red inte fram speciellt länge, ville mest känna att allt var under kontroll och att Raudur lyssnade på mig, det gjorde han.
Däremot så fick han något ryck inne på banan (som vanligt) och blev full av energi, dessutom så var det väldigt mycket skrämmande saker på läktarna som man var tvungen att kolla på ;). Det medförde som vanligt att formen och framförallt bakbensaktionen tog stryk i arbetstempo tölt, vi fick bara mellan 5.0 och 6.0 där med kommentarerna "korta steg", däremot var den enda kommentaren som vi fick om formen att den var bra så det kanske inte var så illa.
I ökade tölten blev han hög i formen och sänkte ryggen, jag ville inte bråka för mycket med honom utan lät det vara så, trots att jag vet att han kan bättre. Även det syntes på kommentarerna och poängen blev mellan 6.0 (snålt tycker jag) och 7.0 med 0.5p. avdrag för travtakt(!) av en domare.

Traven kändes fin, bara lite mer markbunden än den brukar men jag trodde att jag skulle få bättre än 6.0 för den. Galoppen kändes också fin, där fick jag 6.0 av en domare och 6.5-7.0 av resten.
Skritten var lite överilad, men jag tyckte ändå att han kändes avslappnad. Fick poäng mellan 5.5 och 6.0.

Totalpoängen i fyrgångsuttagningen blev 6.13, vilket jag är supernöjd med!



Några fina kommentarer vi fick: Fin övergång galopp-skritt, fina rörelser, flott aktion, fin fattning, välridet.

Liten, liten update!

Hejsan!
Jag vet att jag har varit helkass på att uppdatera sista veckan, men det beror helt enkelt på att jag inte har haft tid. Eller.. Jag har inte tagit mig tiden kanske man ska säga ;)
Jag började jobba veckan efter SM och efter jobbet har jag varit i stallet till ganska sent på kvällen. I helgen när jag var ledig var jag dessutom inte hemma!

Men jag lovar, uppdatering om SM kommer senast i början på nästa vecka! :)


Viktbootsen igen!

Tjohej!
Jag har fått både en del positiva och en del negativa reaktioner angående mitt inlägg om viktboots.
Jag såg nu att jag faktiskt har formulerat mig lite knäppt och vill förtydliga att jag inte är emot användande av boots, det är i vilken grad man ibland använder det som jag reagerar på.
Jag vet att boots kan vara ett hjälpmedel till att hitta takten och jag tycker att det är helt okej att träna med det någon gång ibland.
Jag rider däremot (som jag skrev) nästan aldrig med boots utan föredrar att korrigera utan. Men vem vet, jag kanske ändrar mig om jag börjar träna någon ny väldigt lateral häst.
Alla får göra som de vill, bara de vet vad de sysslar med!

Tack och hej, nu ska jag sova efter en galet slitsam men rolig helg!
(p.s. Jag kom 7:a i fyrgången, lycklig! Tölten gick däremot inget vidare. Mer uppdatering kommer någon annan dag!)


V1 uttagning











Slutade som 8a med poängen 6.13, på lördag blir det b-final :)

Utlottning


Voltarbete för lillkillen

Idag var planen att jag skulle rida ut på Hektor tillsammans med mamma och Eldey, den planen ändrades ganska snabbt efter att jag fick känna på Hektors humör!

Den enda som existerade var Eldey, Eldey och åter Eldey. Att jag satt på ryggen struntade han fullkomligt i. Mamma skulle skritta iväg och klättra lite i skogen och jag tänkte att jag kunde träna lite styrning så länge, men icke! Eldey var ju som sagt det enda som existerade. Jag vet inte hur många gånger jag fick göra one rain stop för att Hektor inte skulle springa åt andra hållet och när han insåg att det inte funkade så reste han sig och bockade istället, galen häst! (tur att man har balans..)

Så.. istället för att ta en tur ut på vägen så fick det bli volten idag för första gången på flera veckor. Jag har hållt mig borta från volten och fokuserat mer på framåtdrivning hittills, Hektor har haft en tendens att börja bocka när han har varit uttråkad. Men nu kände jag att det var dags igen, han har ju trots allt mognat en hel del.
Det gick riktigt bra, jag jobbade med styrningen och varvade med att driva fram mot trav och galopp för att han skulle tycka att det var lite roligt. Han lyssnade hur bra som helst både på framåtdrivning och halt, styrningen var det lite sisådär med men jag har ju faktiskt inte jobbat så mycket med den tidigare.
Mot slutet så testade jag att flytta bakdelen från ryggen också och han lyssnade fint och gjorde sitt bästa :]


Jag kanske har varit lite otydlig, men Hektor är min mammas häst som jag håller på att rida in. Vi rider än så länge bara med bettlöst och jobbar just nu mycket med signaler och att han ska vara positiv.
Hektor föddes hos oss i augusti 2008, han är alltså snart 4 år. Han är e. Ómi från Stav, u. mammas Hulda från lagnö och ue. Frami från Häringe (systerson till Raudur).



Efter Hektor så red jag Eldey en sväng på volten och jag måste verkligen berömma min mamma för att ha förvandlat henne. Sist jag red henne så var hon stor, tjock, framtung och väldigt passtaktig i tölten. Nu när jag red henne var hon betydligt smalare (har bantat!), lätt i handen och det gick mycket lättare att jobba ihop henne mot form. Hon höll ren takt nästan hela tiden. Visst, hon är fortfarande inte helt mjuk i bakbenen, men det är inte så konstigt efter flera år med patellaupphakning, men hon är betydligt finare nu än sist jag red henne och mamma har verkligen gjort ett jättefint jobb med henne! :)

Sista inför SM!

Idag var det menat att jag skulle köra sista finslipet hos Johanna, men så blev det ju inte..
Raudur och jag har verkligen hamnat i en svacka sista veckan och idag fick jag konstaterat att han har kört med mig ordentligt! Han vill inte trampa in med bakdelen under sig och kommer undan antingen genom att vara tung i handen eller ta upp huvudet och inte ta något stöd alls.

Johanna fick tillslut sitta upp och det tog ett tag innan hon fick ordning på Röjjarn, han kan vara riktigt kaxig den där hästen..! Tillslut så längde han iallafall halsen och började jobba med baken och det var riktigt kul att se honom (jag kan faktiskt inte fatta att den där snyggingen är min!).

Efter att Johanna hade ridit så fick jag sitta upp och det kändes mycket bättre (dock inte lika bra som det brukar). Jag fick jobba med att sitta nere med sittbenen och göra ordentliga halvhalter och vi slutade efter bara ett litet tag så vi inte skulle köra slut på honom.




Duktig kille!

Riktigt nöjd med Hektor idag!

Jag red ut själv med honom för första gången och han behöll framåtbjudningen nästan hela tiden :)
Jag red både i skritt, trav och galopp (han visade även lite tölt) och han lyssnade både på drivning och avsaktning med rösten. Det går verkligen framåt med lillkillen, han är riktigt lärorik! :)

 

Bild från i våras


Dålig dag

Vissa dagar går det verkligen inte bra med ridningen, igår var det en sån dag.
Jag skulle sticka ut och träna tempoväxlingar i tölten, men verkligen inget funkade. Raudur var småspänd hela tiden vilket resulterade i att jag inte kunde jobba ihop honom. Han sänkte ryggen och gick upp med huvudet och jag hade ingen aning om hur jag skulle få honom att jobba rätt (testade gå in på volter, flytta bakbenen, jobba i lägre form osv men inget funkade). Det är i princip omöjligt med en häst som vägrar slappna av..
Jag red hem istället och jobbade på volten, gick på åttvolter och i öppna-sluta-öppna i skritt och tölt. Efter ett tag lossnade det lite men det kändes inte på långa vägar lika bra som det har gjort de senaste dagarna.

Inte nog med att ridningen gick dåligt - Raudur hade dessutom fått ett litet sår i munnen! När han blir spänd blir han också orolig i formen och vill inte ta stöd i bettet. Han börjar fippla med det och klämmer sig på insidan av kinderna (vill understryka att det inte är jag som är hård i handen, såret sitter inte i mungipan).
Som jag har skrivit tidigare så fick han ganska ofta sår i munnen men det har försvunnit helt sedan vi raspade hans tänder. Därför så känns det skitjobbigt att han har fått det igen!

Som tur är så läker sår i munnen väldigt fort, nu ska han få vila lördag och söndag dels för att slippa bettet. Dessutom så har hans leder börjat knäppa mer än förut så det kan vara bra att han får vila ut ett par dagar och återhämta sig lite.

Usch, jag mår verkligen uselt efter ett dåligt ridpass :( Självförtroendet svackar!


Nästa veckas planering ser ut såhär:

Måndag - Lugnt ridpass med trav & galopp
Tisdag - Träning för Johanna på ovalbana
Onsdag - Longering på morgonen, åker till Borlänge och SM på eftermiddagen. Kommer nog rida ett lugnt pass på banan där.
Torsdag & Fredag - SM
Lördag & Söndag - Ev. SM, annars vila (ev. skritt ut i skogen)

Men nej!

Jag hade tänkt köpa ett par nya transportskydd från horze, likadana som de jag har nu, eftersom att mina börjar bli riktigt slitna. Men min modell finns inte kvar! Tycker att de är perfekta; korta, stabila och snygga (man kunde välja olika färger, jag har grön-svarta)! Attans :(


Ang. boots

En sak som jag aldrig riktigt har förstått är folk som dag ut och dag in rider med viktboots på sina hästar.

- Borde det inte slita väldigt mycket på hästens ben att gå med vikter hela tiden?
- Borde inte effekten med tyngder försvinna så småningom, allt eftersom hästen vänjer sig vid tyngden?

Sedan så är jag lite emot användandet av viktboots överlag, jag tycker att man ska kunna rida sin häst i balans utan hjälp av vikter. Enligt mig så finns det inga genvägar som håller i längden, det får helt enkelt ta den tid det tar.

Enda tillfället då jag rider med boots är på tävling på vårt femgångssto, anledningen till att jag har boots då är att jag får uppfattningen av att hon tar ut steget lite extra då. Hon är annars något kort i steget pga felridning och det jobbar vi (mamma) med hemma utan boots.

Jag tycker helt enkelt inte att man ska träna upp sin häst med hjälp av boots, däremot så kan jag ibland använda det för att få det där lilla extra på tävling. (Tränar självklart innan i förebyggande syfte då)



Jag och Hulda med snygga, röda boots på Eidfaxis KM -11 (bild lånad från hemsidan)


P.s. Det här är mina åsikter, inte någon fakta.

3 juli

I tisdags var jag och tränade för Johanna igen. Raudur har verkligen utvecklats hur mycket som helst sedan jag började träna för henne, jätteroligt!

Jag tror aldrig att Raudur har känts så fin som han gjorde i tisdags, han vilade verkligen på bakbenen i arbetstempo tölt och i den ökade så kändes det som att han bara flög iväg. Eftersom att mina händer hela tiden åker hit och dit fick jag tipset att låta rörelserna komma ut genom höften istället för genom händerna, men i den ökade tölten så konstaterade jag att det inte fanns några rörelser :o Det kändes som att flyta fram, helt magiskt!

Jag fick jobba med att bevara formen och att Raudur skulle ta ett lätt stöd i bettet.
Det är svårt det där med stöd tycker jag. Det ska finnas en lätt kontakt mellan hand och mun, men han får varken hänga för mycket i bettet eller koppla bort det. Skillnaden känns minimal, men när man väl hittar det rätta stödet så blir han helt stabil i formen.
Det är jättesvårt att hitta stödet när mina händer åker hit och dit (lite överdrivet), jag vill gärna släppa efter helt när jag får eftergift från honom och det går ju inte.

Att träna på till nästa gång:

Explosiva tempoväxlingar och stadiga händer (i vissa lägen ta dubbla tygeltag)



Nästa vecka ska jag köra en sista träning innan SM, då blir det nog mest finslip av programet.


Energi!

Jisses vilken galen och het häst jag har fått! Han är i full tävlingskondition och helt full av energi, vill bara framåt, framåt, framåt!


Idag stack jag ut en sväng på vägen, började med att skritta Raudur en bra bit för att få honom att slappna av. Det fanns många läskiga saker i dikena och det värsta var (som vanligt) att rida förbi grannstallet. Jag försökte ignorera hans påhitt och bara rida vidare, gick lite i öppna och lite i sluta för att få honom att bli mer koncentrerad på mig och det gav resultat.

Så småningom så tog jag vänster galopp som han har lite svårare för, försökte ha honom lyhörd på min vänstra skänkel samtidigt som jag försökte rakrikta honom. Det gick bra och jag fick fram en otroligt gungig galopp (tills det återigen dök upp något läskigt i diket).

Efter det så ägnade vi oss åt tölt. Bortåt gick det hur bra som helst, jag samlade Raudur och trots att han hamnade i en något hög form så kände jag att han ändå jobbade med ryggen. Jag ökade och minskade tölten och han behöll bärigheten.
Hemåt så blev han däremot otroligt pigg, jag klarade knappt av att hålla igen honom! Jag försöker verkligen göra mitt bästa för att inte ta i handen utan mest rida med sätet, men det är otroligt svårt när man har en häst som vill sticka iväg i ökad tölt hela tiden!
Jag red fram och tillbaka flera gånger; bortåt gick det bra men hemåt var han otroligt het. Tillslut så fick jag bukt på honom och red hemåt i skritt.


När jag kom hem igen så red jag in på volten, för jag ville få en bra känsla innan jag avslutade. Jag töltade lite och j*vlar vilken tölt han fick! All energi som han ute lade på att bara springa fort använde han istället till att komma ordentligt in under sig med bakbenen och verkligen lyfta upp framdelen! Det var verkligen en fantastisk känsla, jag kunde både öka och minska och han kändes som ett enda stort kraftpaket! Underbart!

Därefter så tog jag trav och lät honom bli lite längre för att han skulle få sträcka ut ryggen.. Jag kunde knappt sitta kvar, kände mig helt enkelt som en liten vante!

Det händer verkligen saker nu med Raudur. Han är bitvis svårriden eftersom att han börjar bli så mycket häst med så mycket vilja och åsikter, han är verkligen stark nu. Samtidigt så har han börjat vinkla in bakbenen mer under sig och bär sig själv på ett helt annat sätt.
Det är svårt att beskriva, men det är verkligen häftigt att sitta på honom nu!

Typisk Raudur-min!

 

P.s. Jag rider alltid med mikropauser, trots att jag inte alltid skriver om dom. Har Raudur (eller vilken häst som helst) gått bra ett tag så saktar jag av till skritt och låter honom skritta på lång tygel ett halvt varv för att han ska få pusta ut. Sedan jobbar vi vidare.


Hålligång-dag

Idag har jag hunnit med en hel del. Jag kom till stallet runt halv 10, rensade volten på ogräs och stack ut på en ridtur (berättar om den i ett annat inlägg).
Därefter så gick jag hem och åt lunch innan jag och mamma tog tag i skurande av stall. Fy fasen vad jobbigt det var, hästbajs överallt (yummie). Vi körde igenom med högtryckstvätt och skurade väggarna. Snyggt blev det iallafall, trots att man var lagom slut efteråt.



Vaka i det nystädade stallet, hon vill jämt vara nära!


Btw så är jag verkligen superglad (och lite stolt över mig själv)!
Ringde distriktsveterinären idag som kom ut till oss när Raudur var halt. Jag tycker inte att det var rätt att jag skulle betala 2000:- när hon (enligt mig iallafall) inte kollade igenom hoven ordentligt. Det är en sak om veterinären gör en grundlig kontroll men ändå inte hittar felet i hoven, alla är vi mänskliga, men den här kontrollerade inte ens strålen (bara själva hoven) och det var ju just i strålen som den där förbannade pinnen satt.

Hur som helst, efter att jag tydligt hade berättat hur jag kände och att det var just att hon inte hade kollat hela hoven utan bara hänvisat till hovlagaren (ytterligare en kostnad) som jag tyckte var konstigt, och inte att hon inte hittade något, så fick jag faktiskt rätt! Jag slipper betala avgiften :D

(Och nej, jag skriver inte vad veterinären hette för alla kan vi göra missar och huvudsaken är att det rättas till. Jag tycker trots allt att hon var överseende och förstod mig.)



Jag heter Tove och är 22 år.

Den här bloggen handlar om hästen i mitt liv:
Raudur från Gårdeby.

Här kommer jag skriva om vår träning mot högre mål på tävlingsbanan, men även om vår väg mot en starkare vänskap och kontakt.




RSS 2.0