Min vackra kille

 
Mars -12
 

Vid igångsättningen..

När jag sätter igång Raudur igen kommer jag..

- Ta det lugnt i början
- Rida ut mycket
- Jobba mycket för hand
- Jobba med mjukgörande övningar, främst för bakbenen
- Träna på att bli känslig för sidförande skänkel
- Försöka få flyt i arbetstempo tölt, även när ingen instruktör är med
- Träna mycket kondition
- Träna på att få högre tempo i ökade tölten



När jag sätter igång Hektor kommer jag..

- Ta det lugnt i början
- Rida ut mycket
- Jobba med lösgjordhet i båda sidorna
- Försöka få honom avslappnad så han kan skritta/trava i lång, låg form
- Jobba mer med tölten
- Försöka få honom stabil i grundgångarterna
- Lära honom att acceptera bettet och gå i form




Vad vill du läsa om?

Jag har verkligen slut på idéer om vad jag ska skriva om nu när hästarna vilar, så nu vill jag ha alla förslag som jag kan få om vad ni vill läsa om här på bloggen! ;)
 

Hästar är verkligen underbara djur!

 
 
 
Jag slutar inte fashineras över hur fantastiska djur egentligen är.
Ta det här frieserfölet som ett exempel, helt underbar! :D

Fyrgångsfinalen edeby open

Tänkte visa en film från fyrgångsfinalen på edeby open där jag vann med 6.30. Tyvärr så hände något med klippet från arbetstempo tölt så det gick inte att visa i datorn.. Nöjd var jag iallafall :)
Ursäkta kvalitén, det är filmat med en mobil!
 
 
 
Hade fått 8.0 för ökad tölt av en av domarna om han hade behållt formen, men han blev lite trött :]

Virkad pålle!

Tänkte att jag skulle vara med och tävla om en gullig liten virkad islandspålle :]
Tycker att den skulle vara fin som fux med strimbläs och med lite silver och svart i svansen ^^


Dissad för lite hö..

Åkte en sväng till mamma idag och stannade vid hästhagen för att hälsa på min lilla älskling som jag inte har träffat sedan i Onsdags!

Jag har saknat honom otroligt mycket den här veckan, och jag hoppades att han hade saknat mig lika mycket! Men.. Det var väl att hoppas för mycket, höet var intressantare än en kärleksfull matte..


Bland det värsta som finns..

..Är när folk skriver helt orelevanta svar till mig i inlägg på min blogg! Vill ni svara på kommentarer jag har skrivit så får iallafall ni som har blogg.se  jättegärna använda den finfina svarsfunktionen som finns, alternativt skriva något relevant i inlägget och sedan ge svaret till det som jag har skrivit. Jag vill inte använda min blogg till ett chattforum, jag vill dela med mig av min vardag och åsikter som jag har och ni får jättegärna kommentera mina inlägg med vad ni tänker och tycker eller om ni har några frågor, om det handlar om mig och min blogg eller inlägget jag har skrivit!
Så gör jag samma sak för er, ok?
 
Ett exempel är mitt inlägg om Vidar, det var faktiskt ganska jobbigt och känslosamt för mig att skriva det inlägget och gå igenom mycket som jag har gjort med honom. Då känns det som en spark i magen när jag får en kommentar till det inlägget och det enda som står där är svaret på en fråga som jag har ställt i hennes blogg.
 

Jag kanske överreagerar, men det struntar jag i ;)

Vidar från Österäng

Vidar från Österäng
2000 - 2008
u: Frostros Örvardóttir från Åsentorp e: Hlekkur frá Hofi
 
Har jag någon gång berättat om min fina, fina Vidar i den här bloggen? Jag minns faktiskt inte.. Vissa dagar tänker jag mer på honom än andra, och idag är det en sån dag då jag verkligen känner saknaden efter honom.
 
Vidar var min första egna islandshäst, han föddes hos oss och mamma bestämde att han skulle bli min efter att vi sålde min ponnyhingst Salstas Silver Ghost "Spöket".

Med mammas hjälp så red jag in Vidar och det var även med honom som jag tävlingsdebuterade, lätt fyrgång och lätt tölt. Vi kom 5:a på runt 4.20 och jag var hur stolt som helst ^^
 
 

Jag måste nog erkänna att tiden med Vidar inte var en dans på rosor direkt, han var otroligt stark i psyket och jag var inte direkt duktig på att rida. Han körde med mig helt enkelt. Dessutom så var han en femgångare med mycket pass och blev väldigt lätt styv i tölten. Det var först mot slutet som vi faktiskt hittade ren takt i tölten. Däremot så hade han trav och galopp som hette duga för en femgångare, vi fick upp till 6.5 för den på tävling.
 
Vi ställde även upp i femgång ett par gånger, med resultat kring 4.0 ;))
 
 
Vidar kommer alltid vara speciell för mig, vi genomgick så otroligt mycket tillsammans! Vi badade på sommaren, tolkade på vintern, var ute på flera timmars långritter, var på besök hos en vän i en vecka i gävle, jag påbörjade inkörning på honom (kom av mig men kom så långt att jag kunde köra honom i paddock) och det var han som var med mig året på Wången. (Gud vad jag ångrar att jag tog med honom dit, så som han vantrivdes sista terminen..).
 
 
Sista året tränade jag för en oerhört bra tränare, han passade oss perfekt och fick oss till en helt annan nivå! Jag  tror bannemig att vi hade kunnat ta oss till SM i femgång så småningom, för kapaciteten fanns hos Vidar. Ingen tvekan! Det var jag som inte var tillräckligt duktig de första åren.
 
 
Vidar blev bara 8 år, våren 2009 blev han helt tvärt jättesjuk. Vi trodde först att det var kolik, han hade samma symptom. Men det blev aldrig bra, han fick feber, blev sämre - och ibland bättre igen! Och så sämre.. Tempen höjdes och sänktes konstant, mellan nästan normal temp till 40.0.
Så höll det på i säkert en veckas tid (jag kommer inte ihåg) och det hela slutade med att mamma åkte in till kliniken med honom. Gud vad jag önskar att jag hade följt med, på natten tog dom bort honom. Han hade då 42 i temp och var helt uttorkad. Senare konstaterade de att det var bukhinneinflammation som han hade.
 
 
Ibland undrar jag verkligen hur mitt liv hade varit om Vidar hade funnits kvar hos oss. Hur långt vi hade kommit, hur jag hade utvecklats i ridningen och så vidare. Som sagt så var han en väldigt stark häst som visste vad han ville och jag var bara 12 år när jag fick honom, men vi hade verkligen jättefina stunder också.
 
En lite rolig sak är att Eldey, Vidars halvsyster (samma mamma), verkligen påminner om honom både i utseendet och i ridningen. Hon är en tuff dam med många åsikter, men eftersom att jag har blivit en mycket bättre ryttare så rår jag på henne på ett annat sätt. Eldey ligger mig varmt om hjärtat och jag tror verkligen på henne trots hennes upphakningar.
 
 
Vidar och Eldey
 
 


 
 

Sanningen om Raudur, den "genomsnälla" hästen ;)

När jag köpte Raudur för tre år sedan såg jag honom som en liten, genomsnäll häst som bara var glad och positiv och alltid ville vara till lags, nu vet jag bättre.. ;)
 
Raudur är en väldigt kaxig och tuff häst som har mycket åsikter i ridningen, han tror faktiskt att han är en hingst som alltid måste beskydda sin flock! Nu har jag lärt mig att hantera det, men förut så var det jättesvårt att få hans uppmärksamhet när man red på volten hemma och det gick ett sto i närheten.
 
Samma sak när man red ut, kom den andra hästen (framförallt något av stona) lite för långt bort så skulle han till varje pris gasa järnet för att komma ifatt! Vi hade våra dispyter och ett tag kändes det omöjligt att rida ut för när vi var själva så var varenda liten sten läskig och när vi red med andra var det kapplöpning som gällde.
Kanske tredje gången jag red ut själv på honom så blev han rädd för en.. skugga! Hoppade åt sidan i sin luftiga trav där jag inte hade hittat balansen än, jag for som en vante och han sprang hemåt i full fart. Paniken! (Hittade honom i grannstallet, haha).
 
På fälten nedanför gården var det helt omöjligt att rida första året. Raudur ville bara springa upp till sin flock =  jag kunde inte rida på en volt där nere utan att han rymde iväg med bogarna. Fy satan vad jag kämpade!
 
Nu kan jag hantera Raudur från ryggen på ett helt annat sätt, han lyssnar på mig och jag kan både rida ut, med eller utan sällskap, på fälten och på volten utan problem.
Det var först i höstas som jag kom på hur jag skulle göra för att själv bestämma tempot när vi red ut, men han kan fortfarande skygga för småsaker (inte på långa vägar lika ofta som förr.)
 
Det som är vårt jobbigaste bekymmer nu är att Raudur har väldigt lätt för att smita undan arbetet i det korta tempot i tölten på rakt spår, han sänker ryggen och lyfter upp mig ur sadeln. Det här är ett litet bekymmer som vi har på tävlingarna, för om han skulle ha gått på banan som han gör hemma så skulle vi iallafall få över 6.0 i poäng! Istället kan vi hamna på allt mellan 4.5 och 6.0, vilket drar ner poängen en hel del. Dessutom så blir han jätteorolig om vi har med något av stona till tävlingsplatsen och det var just det som hände sist!
 
Vi tog ju med Eldey eftersom att jag skulle tävla henne också, det resulterade i att Raudur var otroligt ofokuserad på mig, spände sig konstant och sneglade hela tiden mot stallet där Eldey stod och gnäggade hjärtskärande. Första klassen kändes bara så.. värdelös. Jag kom inte åt honom och kunde inte normalt.
De senare klasserna lugnade han dock ner sig och det blev mer flyt där, slutade ju på 6.30 i fyrgången :)
 
 
En finfin bild på Raudur med värdelös bakbensaktion och snygg underhals!
 

Nu får jag det att låta som att Raudur har varit värsta mardrömshästen, det har han absolut inte varit! Han är en helt underbar vän och jag har inte kännt sådan lycka tidigare av att sitta på en häst! Bara känna de stora rörelserna under mig, hur jag hissas upp och ner av de stora rörelserna i traven och innan jag hade fått balansen nästan flög som en liten vante. Eller hur man bara gungar fram i galoppen eller flyger fram i ökad tölt lika snabb som ökad galopp! Helt underbart :)
Dessutom så har vi bitvis fått kläm även på den korta tölten och vid några tillfällen har det kännts som att han står i bakbenen och bara trampar uppåt, fantastisk känsla :)
 

Varm i hjärtat

Min finaste guldklimp mötte mig halvvägs ner i hagen när jag skulle kolla hästarna igår. Han är så söt!




Jag heter Tove och är 22 år.

Den här bloggen handlar om hästen i mitt liv:
Raudur från Gårdeby.

Här kommer jag skriva om vår träning mot högre mål på tävlingsbanan, men även om vår väg mot en starkare vänskap och kontakt.




RSS 2.0