Att rida med kroppen och blanda stilar

Jag har alltid ridit för mycket med mina händer och alldeles för lite med kroppen och det största framsteget jag har gjort sista åren är just att jag har lärt mig rida mer med sätet och mindre med händerna. Fortfarande så skäms jag över mig själv då jag ser videos på när jag rider, men som sagt så har jag iallafall blivit bättre och jag är iallafall medveten om mina brister.
 
Nu när jag pluggar så kommer jag inte tävla (inte så mycket iallafall, just nu.. Jag känner mig själv och vet att jag är en riktig tävlingsmänniska så jag får se hur länge jag klarar mig utan tävlingarna) och då har jag mer tid till finliret. Jag menar inte att jag inte finlirar då jag tränar inför tävling, men jag kan prova mig fram på ett annat sätt nu när jag inte känner pressen att allt måste funka perfekt.
 
Sista veckorna har jag börjat rida enbart med kroppen med ytterst lite tygelkontakt. Jag har börjat i skritt och känt att jag verkligen har fått hästen runt skänkeln ordentligt innan jag har övergått till trav eller tölt. Jag har fokuserat på var jag har mina sittben och var hästen har sina ben, att den spårar och inte smiter ut med något ben eller någon bog. Det här har verkligen varit lärorikt och dessutom har både Hektor och Raudur blivit rakare och renare i gångarterna.
 
En annan sak jag gjort senaste veckorna är att jag verkligen har tänkt igenom det olika tränare har lärt mig och försökt kombinera olika stilar i ridningen. Jag har ridit för både dressyrtränare och islandstränare (som mer eller mindre eller knappt alls följt den engelska skolan) sista tiden och de har varit bra oavsett vilken gren de sysslat med.
Det pågår både en debatt om att den isländska ridkonsten inte är skonsam mot hästen, men samtidigt en debatt om att den engelska ridkonsten har för stort inflytande över islandsridningen. Jag är för att kombinera båda stilarna. Alla hästar är unika och man måste helt enkelt se vad som passar bäst i olika sammanhang. Ibland är de engelska skolorna bra och ibland är det bättre att rida mer på känsla och hitta glädjen hos hästen (som jag har lärt mig av en väldigt duktig isländsk tränare), det bästa är att försöka kombinera.
 
Jag fastnar lätt i ett spår i ridningen; har jag ridit för en tränare så fortsätter jag gärna att rida så som den har lärt ut och glömmer nästan bort det de andra tränarna har lärt mig. I fortsättningen ska jag verkligen försöka tänka på vad alla sagt och kombinera det och känna efter vad som passar i stunden. Ibland mer engelskt och ibland mer isländskt.
 
Lite tankar från mig såhär på kvällskvisten, ha det gott! :)
 
 
 
Vaka hänger fortfarande med i svängarna ;) 
 

Kommentarer
Postat av: Fia - med islandshästen som passion

Håller med dig att kombinera nog är bäst :) Men två tränare jag tycker är duktiga på att kombinera just den "vanliga dressyren" med islandsridningen är Gummi o. Vignir :)

Och ja, otroligt mycket av ridningen sitter ju i sitsen, drömmen är ju att kunna rida endast med den, bara vikt och "tryck"-hjälper.. :)

Svar: Jag har också ridit för både Vignir och Gummi, men det var så länge sen så jag kommer knappt ihåg hur de instruerade :o Framförallt inte Vignir. Men bra var de minns jag iallafall :)Många islandsryttare i sverige är ju väldigt bra på att kombinera islandsridningen med dressyren, men red både för en tränare från island och för en dressyrtränare i höstas och där var skillnaden stor :)

Ja jisses, efter de här veckorna som jag har ridit nästan enbart med sitsen så har både Raudur och Hektor blivit väldigt mycket jämnare. Så roligt när man får resultat och ser vad man har gjort för fel tidigare :)
Tove Lundegård

2014-01-30 @ 00:34:05
URL: http://meistaraverk.blogg.se
Postat av: Mamma

I går sprang Vaka allt vad hon kunde och var så busig med manen fladdrande. Så vacker.....

Svar: Vackraste gamlingen i världen :)
Tove Lundegård

2014-01-30 @ 21:24:37

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback


Jag heter Tove och är 22 år.

Den här bloggen handlar om hästen i mitt liv:
Raudur från Gårdeby.

Här kommer jag skriva om vår träning mot högre mål på tävlingsbanan, men även om vår väg mot en starkare vänskap och kontakt.




RSS 2.0