Vilken skillnad ett bett kan göra..




Jäääääklar vilken häst jag har, han slutar aldrig förvåna mig! .. Det handlar så klart om världens bästa, älskade Röjjarn <3

Igår red jag på vårt nya, raka gummibett för andra gången på volt (det där omtalade utan någon metallkärna som så många har hyllat). Inget kändes bra - han kändes stum och okänslig och låg på bogarna i alla gångarter. Jag försökte rida igenom det utan att lyckas. Funderade lite och kom sedan fram till att det kanske var bettet som han inte trivdes med (han är trots allt väldigt känslig med sådana saker, min lille häst..). Och vilken skillnad det blev när jag bytte tillbaka till bombers 3-delade! 

Jag vet inte om Raudur någonsin har gått så bra tidigare! Dansade fram i mjuk, ren tölt som jag kunde samla ordentligt, stor fin trav med mycket sväv och en fantastisk galopp! Red ut på vägen och släppte tyglarna (som jag har tränat lite på sista tiden, T2 nästa?) och han bar sig själv jättefint. Tog sedan tyglarna och red fram i en sån där helt underbar ökad tölt som han kan bjuda på!

Han var helt lösgjord, hela hästen. Öronen var spikrakt riktade framåt och han tuggade fint på bettet. 
När jag satt av var jag helt tårögd, är det verkligen sant att just jag äger den här otroliga hästen? Jag lever i en dröm <3

Bilder från Island I

Þórálfur frá Prestsbæ, en nära släkting till vår Eldey! - Landsmót, Hella
 
Ett ställe med svart sand, precis innan Vík
Nedanför Skógar
 

Räserhästen!

 Hästarna fick stå inne idag för att slippa solen och alla bromsar, Raudur njöt ordentligt!
 
Raudur har alltid varit lite seg i framåtbjudningen i trav och galopp och mycket handlar om att jag har hållt hårt i lydnaden och inte riktigt velat släppa loss honom då han har varit ganska tuff vid uteritter. Nu när jag har pluggat så har mamma ridit ut och galopperat mycket med honom och jisses vilken skillnad det har blivit på honom!
Nu har han även förstått att han får galoppera fort med mig och han galopperar verkligen allt vad han kan och man ser hur roligt han tycker att det är!



Jag heter Tove och är 22 år.

Den här bloggen handlar om hästen i mitt liv:
Raudur från Gårdeby.

Här kommer jag skriva om vår träning mot högre mål på tävlingsbanan, men även om vår väg mot en starkare vänskap och kontakt.




RSS 2.0