Kurs för Rikki

Random bilder från olika tillfällen på Österäng - till höger vår gamla fina katt Greta.
Måste säga att jag tycker Raudurs nya, knallrosa reflextäcke är mycket snyggt ;) Hahah!
 
 I helgen var jag på Österäng och red en 2-dagars kurs för Rikki. Han bor i vanliga fall på Island men åker runt och håller träningar runt om i världen.
Jag red både Raudur och Hektor (som bor kvar hos oss, mer om det kanske kommer i annat inlägg).
 
Först red jag Raudur, som kändes otroligt mjuk och fin när jag visade honom för Rikki. Fick beröm för Raudur, både att han var en talangfull häst och att han var välriden. Det jag vill utveckla nu är att han ska bli mer samlad i tölten, så han kan visa sig som bäst på tävling senare. Jag fick jobba med att sätta in mer energi i skritten, men samtidigt låg fokus på att Raudur aldrig fick lägga vikt i min hand. Jobbade därför mycket med innerskänkeln ut mot yttertygeln. Kort sagt så gick allt kanonbra! Raudur var nästan lite för lyhörd och gjorde allt jag bad honom om.
 
Det fick jag dock igen för andra dagen.
Jag märkte på en gång när jag kom ner till stallet att Raudur trippade på tårna och var sådär uppspelt som han kan vara ibland. När jag satt upp så fanns noll fokus på mig, allt var läskigt och han dansade runt i balanstrav. Det medförde att det fanns noll bärighet i tölten och därför gick det första passet helt till att få honom att lyssna på mig. Vilket var bra, för även det är ju något som jag behöver hjälp med!
Jag gillar Rikkis tänk. Han förklarade att han tar lite inspiration från westernridning och att han aldrig vill hålla in hästen med tyglarna, utan få den att lyssna genom böjning.
Jag red därför på helt lösa tyglar och böjde Raudur med hjälp av innerskänkel mot yttertygel, tills han började lyssna på mig. Det funkade väldigt bra och till slut lyssnade han bättre.
 
Sista passet fortsatte jag jobba honom på samma sätt för att sedan börja samla upp honom mer mot slutet. Det gick dock inte lika bra som dagen innan eftersom han inte välvde på nacken och ryggen lika fint utan spände sig lite. Nu vet jag iallafall vad jag har att jobba med!

Raudur ska vila nu, både för hans och för min skull, sedan ska jag börja träna på detta igen och jag funderar på om jag kanske ska ställa upp i vintermästerskapen i vår! Det är bra att ha mål i träningen, trots att jag inte rider så ofta nu när jag pluggar.
 
Hur det gick med Hektor berättar jag en annan dag! :)



Jag heter Tove och är 22 år.

Den här bloggen handlar om hästen i mitt liv:
Raudur från Gårdeby.

Här kommer jag skriva om vår träning mot högre mål på tävlingsbanan, men även om vår väg mot en starkare vänskap och kontakt.




RSS 2.0