Islandsstång

Jag läste ett intressant inlägg på Wild hoofbeats om att betsla upp för att få hästen på tygeln (för övrigt så kan man hitta mycket intressanta och kloka reflektioner på den bloggen, även om jag inte alltid delar hennes åsikter fullt ut).
Jag har länge funderat över det där med stångbett, då framförallt islandsstång som ska hjälpa till att få hästen i rätt form. Jag har frågat på flera forum m.m. om hur folk tänker om det men aldrig fått något bra svar.
 
Hur kan man få hästen att gå i form med hjälp av ett bett?

Form kommer bakifrån. Hästen bär sig själv med hjälp av bakben och rygg. För att kunna göra det så kan inte hästen gå upp med huvudet, går den upp med huvudet så sänker den ryggen.
Men..
Formen ska väl ändå alltid komma bakifrån? Hästen ska sänka huvudet pga att den höjer ryggen, den ska väl ändå inte höja ryggen tack vare att den sänker huvudet? Eller? Så funkar det inte i min ridning iallafall.
 
Jag ska erkänna att jag med en häst tog hjälp av hjälptyglar ett par gånger för att få hästen att hitta en ärligare position med huvudet. Tack vare hjälptyglarna så undvek jag att hästen tittade rätt upp i himlen, men jag gav honom valmöjligheten att gå emot hjälptyglarna eller slappna av och sänka huvudet, vilket han gjorde när jag fick in bakdelen inunder honom. Kan tillägga att jag bara använde hjälptyglar ett fåtal gånger när jag red ut, på volten jobbade jag lösgörande för att få honom att hitta sann form.
 
Att få hästen att gå i form behöver inte alltid vara enkelt, det kan kräva en hel del jobb. Men det finns inga genvägar!
 
Att sätta på hästen ett skarpt bett som tvingar ner nosen på hästen ser inte jag som någon lösning, hästen kan fortfarande gå i en hög form och sänka ryggen. Vilket man ofta ser hästar som gör när de rids på islandsstång.
 
Jag säger inte att min uppfattning är rätt och jag kan även ändra uppfattning om jag någon gång får en vettig förklaring och ett bra svar på varför man använder stång. Tills dess så kommer jag fortsätta rida på mina vanliga tränsbett :)

Visste ni att...

... Raudur hette Rödur när jag köpte honom? Ganska charmigt tycker jag, men jag valde ändå att uttala hans namn så som det låter på isländska :) 
Det är lite roligt när man träffar folk ute som har träffat honom innan jag köpte honom. De säger ju fortfarande Rödur och jag har vant mig vid det andra uttalet nu ^^

Mina små prinsar i hagen igår, de går på grönbete tre timmar om dagen nu :)


Att känna suget..

Jag vet, skittrist med samma bilder hela tiden men jag har inte varit hos hästarna på flera veckor nu så har inte kunnat fota :(
 
Det är verkligen skillnad på ökad tölt och ökad tölt när det gäller Raudur.
Ofta går han fort, men det känns ändå som att han har någon slags broms i kroppen och inte tar i fullt ut.
Men ibland så känner man verkligen suget i tölten! Det känns som att han bara går fortare och fortare ju mer man driver och tölten är så mjuk så man nästan flyter fram, det är den ökade tölten som jag eftersträvar och det är även när vi uppnår den tölten som skorna ibland flyger av trots att vi har boots! (typiskt..)
Det är helt fantastiskt häftigt att sitta på en häst som tar i med hela kroppen och bara vill framåt för allt vad han är värd. Inget slår det!
 

Boots


Jag vet att jag har skrivit om boots tidigare, men jag tänker inte riktigt på samma sätt längre och dessutom så tycker jag att mina tankar är ganska aktuella just nu. 

Jag har läst både på forum och på fb-sidor inlägg där personer har planerat att ge sig ut på tävlingsbanan för första gången och undrar vilka boots de ska välja och jag tänker direkt - varför vill ni ha boots?

Jag använder väldigt sällan boots, ingen av mina hästar har behov av det. Raudur blir väldigt travtaktig av boots (provade på skoj) och Hektor har jag aldrig ens provat att rida med boots på.

Jag tycker att man ska ha en bra anledning till att använda boots innan man provar, för trots allt så är det väl ändå bättre att rida hästen rätt utan hjälpmedel? 

Jag förstår att man kanske vill ha boots om man har en passtaktig häst som blir stabilare av det, men boots är inget som man ska slänga på hästen bara för sakens skull.

Sedan så visst, man kan slänga på ett par boots på tävling för att hästen ska lyfta mer på fötterna, men med samling så kommer även det utan hjälp :)

Gångartsstudie

 
För några veckor sen så skickade jag in tagel från både Raudur, Hektor och Eldey till SLU's gångartsstudie. Nu har jag fått svaren och alla tre är AA. Det här är lite spännande tycker jag, hästarna är väldigt olika i sina gångartsmönster och dessutom så är Raudur fyrgångare!
 
Genetiskt sett så borde alltså Raudur kunna gå i flygande pass, men antagligen så är det mycket mer som spelar in om hästen har de förutsättningarna. Jag misstänker att det är Raudurs svårighet med att ta i med bakbenen som kan vara en av anledningarna till att han är mer diagonal (travtaktig) än lateral (passtaktig) i sitt gångartsmönster. Kanske kommer passen fram så småningom när han blir starkare? Båda föräldrarna är ju femgångare.
Som sagt, spännande!
 
Jag var säker på att Eldey var AA då hon alltid har varit åt det passtaktiga hållet och dessutom så kan hon ju gå i flygande pass. Jag var också nästan helt säker på att Hektor var det, trots att han har varit väldigt travtaktig i tölten tidigare.
 
Här kan ni läsa mer om undersökningen!
 
Har ni testat era hästars genotyper? Vilka svar fick ni och vad har ni för tankar kring studien?
 
 

Rida med sitsen eller med händerna?

Det blev så uppenbart när jag red Raudur med halsring, att mitt kommando för tölt inte sitter i kroppen utan i mina händer! Styra kunde jag göra med kroppen utan problem, även driva framåt och sakta av hur lätt som helst. Men tölten, den gick bara inte!
Jag måste verkligen jobba på det här, för hur ska Raudur kunna gå i en fin, bärande tölt om det första jag gör är att ta i bettet när jag vill tölta? Det är inget som man tänker på annars och jag brukar tycka att han är lätt i handen, men helt uppenbart så fuskar jag ;)
 
Sedan så kanske han kände sig lite extra fri och inte riktigt lyssnade när han inte hade träns, för jag vet att jag också sitter till när jag samlar upp honom.
 
Nyttig insikt! :)
 
 
 
 
 

 
 
 
 
 
 
 
 
 

Vad vill ni läsa?

Då jag inte rider lika ofta längre så kan jag (såklart) inte uppdatera lika mycket om hur själva ridningen går. 
Ni är ändå några som följer min blogg, så jag skulle gärna vilja veta vad ni vill att jag ska blogga om istället! Gillar ni åsikter? Tips på olika ridövningar? Filmer? Bilder? Ja, kom med förslag! Vad tycker ni är roligt att läsa om? :)

Väldigt snygga tyglar om jag får säga det själv ;)



Pessoa

Jag skriver inte det här inlägget för att kritisera, då jag inte tror att någon egentligen vill göra sin häst illa. Jag skriver det här inlägget för att de som läser den här bloggen och trots alla skriverier inte har förstått hur pessoabettet egentligen fungerar ska öppna upp ögonen och sluta använda bettet.
Pessoabettet är inget vänligt bett, det ger dubbla signaler och man kan aldrig ge någon riktig eftergift till hästen (om man inte släpper tyglarna helt).
Pessoabettet är inte ett hävstångsbett utan ett så kallat hissbett, det har ingen kedja som bidrar till hävstångseffekten och därför så finns det inte heller något som stoppar ryttaren från att dra för mycket i bettet.
När man tar i tyglarna så roterar de övre ringarna framåt och drar i sidostyckena på tränset, det ger ett tryck bakom hästens nacke och hästen vill sänka huvudet. Samtidigt så trycks bettet upp mot hästens gom, det gör så att hästen vill dra upp huvudet för att komma undan trycket.
Summa summarum så får hästen två obehagliga signaler som helt går emot varandra.
 
Dessutom så kan man bara ge hästen eftergift genom att släppa helt på tyglarna då de övre ringarna vrids framåt och drar i nackstyckena vid minsta tygeltag.
 
Detta gäller även andra, liknande bett. Som tex det ganska vanliga Tom thumb:

Tävlar om en halsring!

 
Jag är med och tävlar om en halsring hos Mittangsull.blogg.se, det skulle vara så himla roligt att vinna en efter idag :)

Horsenality och parelli

Jag har fått upp ögonen för parelli och vill verkligen lära mig mer. Jag känner att det är lite för sent nu för att skriva ett långt inlägg om mina tankar och funderingar kring hästhållning, så jag nöjer mig för tillfället med att lägga upp två kartor på hur jag uppfattar mina hästars "horsenality" (hästonlighet = personlighet).
 
Vi börjar med Hektor:
 
 
 
Hektor är väldigt uttrycksfull har jag märkt, han visar verkligen tydligt utåt vad han tycker och känner. Han är snabb i sina rörelser, spänner sig lätt och kan ena stunden vara väldigt fokuserad på det jag gör, för att i nästa sekund ignorera mig, han har dock blivit mycket bättre på att fokusera på mig. Han är öppen och nyfiken och otroligt läraktig, verkligen älskar beröm. Han tycker att det är roligt med nya saker men är lite nervös och kan bli rädd för "luft".
Han är lite svår på så sätt att ena stunden verkar han väldigt självsäker, för att nästa sekund vara väldigt osäker. Jag tror att han är mer av det sista, men det kan nog ändå visa sig på olika sätt.
Jag älskar verkligen hur Hektor är och tror verkligen att han kan utvecklas enormt. Mognar han och lägger energi på rätt saker så ser jag en känslig, positiv, levnadsglad och påhittig häst som har väldigt lätt för att lära sig nya saker.

Utgår vi från kartan så ser man ju att Hektor är en blandning av Right brain extrovert (RBE) och Left brain extrovert (LBE), läser man om dessa två typer så stämmer båda väldigt bra in på honom. Dessutom så är han ganska extrem på flera punkter, han har som sagt känslorna på utsidan ;)
 
 
Raudur:
 
 
 
 
Raudur är väldigt busig och lekfull men ändå envis och tuff. Han känns på något sätt lite mer självsäker än Hektor och vet mer vad han vill. Han är väldigt observant och därmed känslig för signaler, men får han för sig att inte lyssna så avreagerar han sig genom att springa åt andra hållet med glimten i ögat. Han älskar att göra konster och är väldigt vänskaplig och påhittig.
Han var ganska nafsig när han kom till mig, men det har försvunnit samtidigt som han har mognat. Han har svårt att stå still uppbunden i stallgången och vill ha koll på "hans" flock, lös går det bättre.
Vid ridning så kan han vara tuff i psyket. Antingen så spänner han sig inåt, blir nästan lite seg och tar knappt i för fem öre och styvnar i bogarna, eller så är han full av energi och tänker på allt utom det han ska göra. Spänner upp sig, springer i balanstrav och tar i allt han har, men fokuserar på fel saker. Sista tiden så har det varit mer av det sistnämnda och det ser jag mest som livsglädje! Formar man honom rätt och får honom med på noterna då så är han dock helt underbar och jag känner att jag får njuta mer och mer av det för varje gång jag rider honom.
Han är väldigt läraktig och älskar beröm.
 
Enligt kartan så är han väldigt LBE och det stämmer in bra på honom. Han är även lite RBE och man ser även lite av det inåtriktade i LBI, man märker direkt på honom när han inte är glad.
 
 
En bekant till mig är parelli instruktör, det finns mycket intressant läsning på hennes hemsida, bland annat om horsenality: http://naturlighasthantering.se/horsenality-hastonlighet/

En liten lista

1. En bild på favorithästen
 
Även om Raudur är den som är min så kan jag inte säga vem jag tycker bäst om :]
 
2. Det här behöver jag träna mer på:
Stilla händer och titta rakt fram. Dessutom så skulle jag behöva träna på de engelska skolorna som jag är totalt värdelös på!

3. Favoritbilder jag tagit, oj sällan jag som står bakom kameran:
 
Bilden ovan tycker jag om, favorithästarna står med glimten i ögonen och tittar på något :)
 
Den här bilden gillar jag också. Fartfylld och vacker :)
 
 Och så den här på gamla vaka med vaken blick och vind i manen, hon är så fin <3
 
Men.. Mina två absoluta favoritbilder är de här:
 
Min brorsdotter Ellen står och klappar på Vaka, som alltid är så försiktig med
var hon sätter ner fötterna när Ellen är i närheten ^^
 
 Och så den här på Ellen när hon sitter på Eldey!
 

4. En låt som påminner om en häst du älskar:
Jag har ingen speciell låt som påminner mig om Raudur eller Hektor, däremot så tänker jag alltid på min gamla häst Vidar när jag hör "tetris-låten" då det är en av låtarna som var med i den här videon: http://www.youtube.com/watch?v=Gut4qwfTlVc ;)
 
5. Hoppning eller dressyr?:
Dressyr alla gånger! Hoppning kan vara roligt ibland men är inget jag skulle kunna hålla på med.

6. Någon jag träffar vardagligen:
I nuläget finns det nog ingen som jag träffar varje dag, men vardagligen är det väl mina klasskompisar här i Norrköping. På helgerna träffar jag min pojkvän.
 
7. Hur mina vänner beskriver mig:
Haha oj, jag vet inte! Glad, sprallig, virrhöna och målmedveten kanske ;) Och så lite blyg!

8. Mitt mål med ridning:
Just nu är det att fortsätta utvecklas både själv och tillsammans med mina hästar. Trots att jag inte tävlar just nu så kämpar jag mot att bli bättre. Känslan när man tar sig ett steg framåt är så fantastisk!

9. Någon du skulle vela byta liv med för en dag, och varför?:
Någon superhjälte kanske!

10. 5 saker du inte visste om mig:
 
När jag var 6 år så fick jag min första egna häst, Salstas Silver Ghost "spöket". Han godkändes till A-klass med 42p och jag och mamma ägnade ett antal år till att åka runt på utställningar. 
 
När jag var liten (kommer inte ens ihåg hur liten! Men kanske runt 8?) så ramlade jag av en häst och blev rädd för att rida. Tack vare min mamma så sitter jag på hästryggen igen och har kommit över min rädsla.
 
Jag är väldigt tidsoptimistisk, kommer alltid prick eller efter bestämd tid.
 
Jag har väldigt lätt för att snöa in mig på saker och när jag väl har gjort det så vill jag ta reda på allt om det. Förra vintern lärde jag mig att sticka, nu tecknar jag med promarkers.
På samma sätt som jag snöar in mig på saker så snöar jag in mig på djur, jag älskar djur och skulle gärna ha allt man kan ha om det gick ;) Nu har jag två akvarium igång med div olika fiskar, har även börjat läsa på om grodor och sköldpaddor och skulle gärna skaffa en råtta om jag hade haft tid.
 
Jag hatar karuseller och kan tack vare det inte gå på nöjesfält. Jag mår illa och förstår inte vitsen med att utsätta sig själv för det :o Dessutom så är jag höjdrädd så det går inte ihop sig..
 
11. 5 saker du inte visste om hästarna: 
 
Raudurs båda föräldrar är 5-gångare och har tävlat i både femgång och pass i landslaget, ändå så är Raudur en klockren fyrgångare. 

Hektor, ja.. Han är ganska speciell i psyket. Tuff men ändå ganska osäker på sig själv, han har nog fått det från sin mamma. Man måste ha en fast hand och vara tydlig mot honom. Dock så tycker jag inte sämre om honom för det, snarare tvärtom <3

Eldey är ett riktigt matvrak, finns det minsta lilla möjlighet till att få tag i mat så får hon det! 
Bild från ett par vintrar sen då Eldey klättrade upp i foderbordet för att få tag i mat!
 
32-åriga Vaka vann sin avelsklass på landsmót som 4-åring!
 
Raudur älskar att busa och har en livsglädje som få! Han sprider den glädjen till mig och jag är nästan alltid glad när jag har ridit honom.

12. Min favoritgren: 
Jag har ju bara tävlat fyrgång och tölt (förutom lätt femgång för ett antal år sedan), så kan inte säga så mycket annat. Av dessa två så gillar jag V1 bäst. Man rider själv på banan, får välja gångartsföljd och variera gångarterna.

13. Min högsta dröm: 
Komma till final med Raudur på SM och köpa ett riktigt fint sto som jag kan avla på.
 
14. En bild som gör dig lycklig
Inte någon ny bild, men det var vårat första (och hittills enda) SM ihop
 
15. En bild jag aldrig publicerat förut:
 
Lilla Hektor, 3 år gammal

Ang. forum

Jag måste bara skriva av mig, blir så otroligt frustrerad!
 
Jag är en person som håller väldigt starkt på det jag tycker, det kanske inte är så positivt alla gånger. Jag älskar att uttrycka mig och argumentera för det som jag tycker är rätt eller fel. Samtidigt så är jag öppen för vad andra tycker och tänker, och det är inte så sällan som jag efter ett tag har ändrat uppfattning om vissa saker, just för att jag har fått en bra förklaring till varför en person gör på det sättet.
Jag ger mig gärna in i vilda diskussioner, både irl och på nätet, jag älskar att höra vad folk har att säga om sin åsikt, varför de tycker som de gör.
 
Tyvärr så har det inte alltid slutat så bra, speciellt inte på internet. Folk missuppfattar saker och ting så himla lätt, de vänder och vrider på det man skriver och påstår helt plötsligt att man tycker saker som man aldrig har sagt.
Det är svårt att uttrycka sig om saker på nätet, få fram det man vill och få andra att förstå, men jag tycker ändå att jag försöker vara tydlig de gånger som jag har gett mig in i diskussion.
 
Det värsta är när folk tar illa vid sig, tror att man tycker att deras sätt är fel bara för att man tänker olika kring saker. Ännu värre är det när de börjar ta till personangrepp bara för att de känner sig träffade av det jag skriver. De menar på att man tror att man vet bättre än alla andra och att man tycker att alla andra är dåliga för att de tycker som de gör.
 
Frågan är då.. Vem är det som inte accepterar att andra tycker annorlunda?
 

Flummigt inlägg, men jag blir verkligen ledsen av att få höra att jag tror att jag är bättre än alla andra, för jag vet att det är tvärtemot hur jag är irl. Det är väldigt lätt att sitta bakom en datorskärm och döma en person som man aldrig har pratat med på riktigt.

Bland det värsta som finns..

..Är när folk skriver helt orelevanta svar till mig i inlägg på min blogg! Vill ni svara på kommentarer jag har skrivit så får iallafall ni som har blogg.se  jättegärna använda den finfina svarsfunktionen som finns, alternativt skriva något relevant i inlägget och sedan ge svaret till det som jag har skrivit. Jag vill inte använda min blogg till ett chattforum, jag vill dela med mig av min vardag och åsikter som jag har och ni får jättegärna kommentera mina inlägg med vad ni tänker och tycker eller om ni har några frågor, om det handlar om mig och min blogg eller inlägget jag har skrivit!
Så gör jag samma sak för er, ok?
 
Ett exempel är mitt inlägg om Vidar, det var faktiskt ganska jobbigt och känslosamt för mig att skriva det inlägget och gå igenom mycket som jag har gjort med honom. Då känns det som en spark i magen när jag får en kommentar till det inlägget och det enda som står där är svaret på en fråga som jag har ställt i hennes blogg.
 

Jag kanske överreagerar, men det struntar jag i ;)

Ingen klippning för Raudur!

Nu har jag läst på lite och kommit fram till att inte klippa Raudur. Anledningen till att jag ville klippa honom var för att han blir så varm av all päls och dessutom så tar det längre tid för pälsen att torka.
 
För ett par veckor sedan så såg jag att Ia hade skrivit om just klippning på hemsidan (månadens tips hänvisade till fråga Ia & Denni 11 januari 08).
 
"Eftersom jag fick så stort förtroende för Per Michanek för tolv år sedan bad jag honom svara på din fråga. Han svarar så här:

Frågan om att släppa ut svettiga hästar är inte så svår. Om hästen blir svettig när det är mycket kallt har den sannolikt kraftig vinterpäls. Svetten dunstar snabbt från huden (med hjälp av hudens värme) men kondenserar längre ut i pälsen, där temperaturen sjunker. Hästen ser blöt ut, men den upplever inte att den är blöt, precis som du inte känner dig blöt när du är blöt utanpå regnkläder. Anledningen till att hästen inte torkar är att pälsen isolerar så bra så att kroppens värme inte förmår tränga ut och torka pälsens yttre delar. Fukten på pälsens yta dunstar med hjälp av strålningsenergi (från solen) men eftersom strålningen är så liten på vintern, så tar det lång tid.

Att lägga på ett täcke gör att man flyttar kondenseringen från pälsens yttre delar till täcket. Pälsen ser nu inte längre våt ut och hästägaren känner sig nöjd. För hästen saknar det betydelse. Mitt råd: Släpp ut en svettig häst i vilken temperatur som helst.

Men, klipp hellre hästar som skall jobba hårt på vintern. Det som kan vara obehagligt för en häst med vinterpäls är att jobbas så att den blir alldeles överhettad, att släppas ut våt är däremot inget problem."
 
 
Så jag tänker helt enkelt inte klippa Raudur. Han ska bara gå ett par veckor till innan han får sin långvila och det är nog skönt för honom att slippa täcke under den tiden. :)
 
Oklippt Raudur förra året :)
 
 
Nu ska jag ut till stallet och fixa lite! :)

Träning

Jag har varit på två träningar som jag inte har skrivit om än.

Förra veckan var jag iväg och tränade för Ia med både Raudur och Hektor! Det var första gången som lillskiten (Hektor) skulle åka uppbunden i transport så vi var ute en timme tidigare än vi brukar för att vara säkra på att vi fick in honom ;) Det gick bra och han gick rätt in utan problem (det skulle han nog inte ha gjort för ett halvår sen!).

På träningen så var Hektor först ut, han tyckte att det var riktigt spännande med ridhus och vem sjutton var den där konstiga hästen som hela tiden härmade varje liten rörelse han gjorde?! Han blåste upp sig rejält inför spegeln ;)
Jag fick rida alla gångarter, skritt trav och galopp. Sedan ville Ia att jag skulle visa när jag ryggade honom, vilket jag aldrig tidigare ens har testat att göra! Jag gjorde iallafall som man brukar och lille Hektor förstod precis vad jag ville, underbara lilla häst! <3
Jag skulle också visa tölten, men den har jag inte heller vågat prova. Jag började samla honom lite smått och töltade ett par steg innan jag saktade av igen. Det ska tränas mer på hemma!
Jag fick iallafall "MVG" på inridningen och är väldigt glad åt det eftersom att det är den första hästen som jag rider in själv :)
Raudur gick kanon som alltid hos Ia, jag fick jobba med tölten och långsamma galoppombyten.


I fredags var jag hos Johanna med Raudur och tränade på ovalbanan. Först jobbade jag i tölten med att han skulle bära sig själv och bli lång i nacken. Sedan fick jag jobba i trav och jisses vad jobbigt det var!
Jag vet ju att jag väldigt gärna vill röra på mina händer hela tiden. Jag rider inte med händerna men istället för att ta ut hästens rörelse i kroppen så går den ut i händerna istället och jag vill dessutom ta i med hela armarna istället för att vara sviktande i armbågarna och handlederna.
Jag fick iallafall hålla i manen medan jag red för att känna känslan när händerna är stilla och jag kan härmed konstatera att jag inte har några muskler i underarmarna! Hahah!
Istället för att ha styrka i överarmarna så fick jag ju krama med handlederna och jag var helt slut efter ett varv, lite pinsamt :o
Så nu ska jag banne mig hem och träna upp musklerna ;) jag kanske borde köpa ett par hantlar, eheh.. :$


Vintervila

Jag ställer alltid av mina hästar ett par månader på vintern, men har hört olika meningar om det.

Vissa tycker inte att man ska ställa av sina hästar under lång tid (mer än någon vecka då och då) eftersom att de tappar för mycket, man får helt enkelt "börja om från början igen" efter vilan. Samtidigt har jag hört andra som tycker precis som jag, att hästar som har gått mycket under året och lärt sig många nya saker förtjänar en lång ledighet.
Dels så får de vila upp sig ordentligt inför nästa säsong och dels så får de tid på sig att tänka över vad de har lärt sig.

Jag har märkt att vilan är välbehövlig, Raudur brukar vara hur fräsch som helst när jag sätter igång honom igen. :)

Jag ställer av mina hästar i november, då blir de av med skorna och i år ska vi försöka ha alla tillsammans (i vanliga fall går stona och valackarna i olika hagar) i en stor hage.
Sedan sätter jag igång hästarna i Januari igen, lagom start inför säsongen :)


Klippa eller inte klippa

Jag funderar lite fram och tillbaka på om jag ska klippa Raudur.
Fördelen med klippning är att Raudur får galet mycket päls på vintern (som de flesta islandshästar), det bidrar till att han lätt blir svettig när man tränar honom och sedan tar det dessutom lång tid för pälsen att torka och under tiden kan han bli nerkyld. Nackdelen med att raka honom är att jag ska låta hästarna vila under november och december, ska Raudur då gå rakad under de kallaste vintermånaderna utan att ridas? Jag vill inte så gärna behöva ha täcke på honom då.
Man skulle ju kunna raka bara halsen och ev. magen och ha kvar pälsen över ryggen.. Jag ska tänka vidare, vill ändå inte raka honom innan han har bytt helt till vinterpäls.
 
Klipper ni era hästar?
 

Ang. boots

En sak som jag aldrig riktigt har förstått är folk som dag ut och dag in rider med viktboots på sina hästar.

- Borde det inte slita väldigt mycket på hästens ben att gå med vikter hela tiden?
- Borde inte effekten med tyngder försvinna så småningom, allt eftersom hästen vänjer sig vid tyngden?

Sedan så är jag lite emot användandet av viktboots överlag, jag tycker att man ska kunna rida sin häst i balans utan hjälp av vikter. Enligt mig så finns det inga genvägar som håller i längden, det får helt enkelt ta den tid det tar.

Enda tillfället då jag rider med boots är på tävling på vårt femgångssto, anledningen till att jag har boots då är att jag får uppfattningen av att hon tar ut steget lite extra då. Hon är annars något kort i steget pga felridning och det jobbar vi (mamma) med hemma utan boots.

Jag tycker helt enkelt inte att man ska träna upp sin häst med hjälp av boots, däremot så kan jag ibland använda det för att få det där lilla extra på tävling. (Tränar självklart innan i förebyggande syfte då)



Jag och Hulda med snygga, röda boots på Eidfaxis KM -11 (bild lånad från hemsidan)


P.s. Det här är mina åsikter, inte någon fakta.



Jag heter Tove och är 22 år.

Den här bloggen handlar om hästen i mitt liv:
Raudur från Gårdeby.

Här kommer jag skriva om vår träning mot högre mål på tävlingsbanan, men även om vår väg mot en starkare vänskap och kontakt.




RSS 2.0